Kjells blogg

Kjells blogg

Perfect day

Stort och småttPosted by kjell andersson Fri, April 21, 2017 17:39:51

Perfect day, den bästa låten om självmord. Lou Red kan konsten att vara i det mörka. Han är mörkrets furste i rockhistorien. Som rotar runt där ingen annan vill vara.

Såg första avsnittet av ett SVT program om just självmord. I programmet fick man följa en familj som hade drabbats av det ofattbara. En son som tagit livet av sig. Mamman hade bestämt sig för att ändå försöka att leva livet fullt ut. Hur det nu är möjligt. Hon såg stoisk ut och känslan av att det kanske inte skulle lyckas fanns där. Pappan var ett vrak men dottern såg ut att vara stark. Livet förändras så klart för alla inblandade. Inget blir sig likt mer och sorgen kommer att vara ständig följeslagare. Sonen var i allra högsta grad närvarande i allas liv. Han var död men styrde allas liv och kommer troligen att så göra så länge de lever. Jag tänkte på dottern. Hon verkade vara i sena tonåren. Alla val hon kommer att göra i resten av sitt liv kommer att ha med denna händelse att göra. Jag vet av egen erfarenhet.

1969 dog min ena bror i en tågolycka. Jag var nio år och var för liten för att överhuvudtaget omfatta händelsen i en psykologisk mening. Vilket förorsakade ett trauma. Med återkommande psykiska besvär genom hela livet.

När jag ser tillbaka på de val jag gjort så kan jag konstatera att händelsen har styrt mitt liv. Utan att jag egentligen har tänkt närmare på saken. Kanske har det också varit ett omedvetet sätt att bearbeta traumat. Ibland finns brodern med även i mitt konstnärliga skapande. När jag sitter i ateljén och arbetar intuitiv så dyker han plötsligt upp i en teckning. Ett porträtt. Jag vet genast när det händer. Och numer brukar jag notera det med hans namn på teckningarna.

Jag minns en mamma på en begravning. Jag hade jobbat med hennes son i många år. Han hade schizofreni. En konstnärlig ung man som egentligen uppnådde de mål han hade satt för sitt liv. Att bo i Majorna, ha en egen ateljé och lära sig franska och spanska. Sjukdomen lyckades han aldrig bli fri från och till slut bestämde han sig för att avsluta livet. På begravningen sade mamman åt mig att hon ändå var tacksam. Hon fick tack vare mig och två sjuksköterskor på en psykiatrimottagning tio extra år med honom. Även i dag har jag svårt att förstå det. Som om han dog redan när han fick diagnosen och sedan levde på övertid. För mig var det en kille full av liv som mycket väl hade kunnat leva ett långt och bra liv.

Per Gunnar Evander skriver i en roman om en ung man som får schizofreni. Han hamnar på ett behandlingshem och blir vän med en man som är djupt deprimerad. Han berättar för den unge mannen att han varje gång han är lycklig så vill han ta livet av sig. En dag beger de sig ut på sjön för att fiska. De tillbringar några timmar tillsammans i båten. När de kommer i land så säger mannen att detta var den lyckligaste stunden i hans liv. På natten tar han livet av sig. Och kanske är det vad Lou Reed beskriver i låten Perfect day.

När en ung människa dör så kommer hen att vara vid liv i alla familjemedlemmar och styra deras liv. Vare sig de vill eller inte. De känslomässiga band som binds under dennes livstid är så starka att de aldrig kan brista. Psykoanalytikerna Melanie Klein skriver att spädbarnet internaliserar sin moder i sitt inre för att klara av ett mer självständigt liv. Hon finns alltid med även när hon är fysiskt frånvarande. Och jag tror att det gäller alla i en familj. När en familjemedlem dör så finns hen internaliserad i alla. Och lever därmed vidare och styr allas liv. Så är det också för den familjen som man fick följa i TV programmet. Sonen kommer alltid att finnas i dem och livet kommer att vara något annat.

När jag sitter där och tecknar i ateljén så dyker den internaliserade döde brodern upp i en teckning. Det är inget jag kan eller vill göra något åt. Han finns där och det gör mig både glad och förundrad.



  • Comments(0)//blogg.kjellandersson.com/#post888