Kjells blogg

Kjells blogg

Den sista manliga bastionen

Stort och småttPosted by kjell andersson Wed, April 26, 2017 07:43:42

Målning av Anna Ekenstierna www.annaekenstierna.se

Tittar på trädet utanför fönstret. Den lyser upp av morgonsol. Det är tidig morgon och det har utlovats vackert väder idag och kanske lite varmare. Vilket är på tiden. April har vekligen varit bedrövlig. I dag är jag ledig som kompensation för att jag var på fortbildning i måndags. Det passar utmärkt eftersom sambon ska på en jobbintervju. Någon måste passa bebben medan hon berättar om hur förträfflig hon är. Och det är väl det som jobbintervjuer handlar om. Att visa hur duktig man minsann är. Jag vet inte om det är min sambos bästa gren. Men jag vet i varje fall att hon är duktig. Inte minst som målare.

Idag ska jag byta däck. Från vinter till sommar. Numer åker jag till en verkstad och får det gjort. På den tiden jag bodde i Majorna bytte jag själv. Och på något vis är det en sorts manlighet att själv byta däck. Jag minns att jag tyckte det var en vila. En vila från att hela tiden försöka uppnå jämlikhet i hemmet. Medan jag satt på huk och försökte vicka på däcken eller skruva av muttrarna samlades det manliga grannar runt bilen. I samspråk. Bytet av däck utvecklade sig varje år till ett möte för männen i grannskapet. De stod där eller gick runt och sparkade på däcken. Kommenterade min teknik, hummade, gav förslag, uppmuntrande tillrop eller pratade om vad som helst. Någon gång var det så många som sex stycken som umgicks medan jag bytte däck. Ingen hjälpte till utan det var samvaro och att befinna sig i ett manligt sammanhang. Jag hade inget emot det. Tyckte också att det var trevligt. För en stund lämnade vi den ständiga kampen att visa att vi minsann är moderna män som tar lika stort ansvar för hem och barn som kvinnorna. Vi befann oss vid bilen, den sista manliga bastionen. Och jag var huvudpersonen.

Sambo och barn verkar ta sovmorgon i dag. Hör inte ett ljud där jag sitter i den röda fåtöljen. Novellen som jag skriver på har utvecklats sig till en kärlekshistoria som visserligen utspelar sig i vildmarken men mer och mer koncentrerat kring mötet vid avträdet. Huvudkaraktären sitter och skiter när den vackra kvinnan kommer kvidande genom skogen. Hon behöver upp på stocken. Fort. Och något toalettpapper finns inte att tillgå. Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Får nog putsa lite mer på den. Inget vinnande koncept direkt. Men trots allt. Temat är natur och på något vis tycker jag ändå att jag uppehåller mig vid ämnet, på flera plan.

Se där, nu hör jag ljud inifrån sovrummet. Bebben är vaken och jag hör även lite dämpade ljud från mamman. Kanske dags att gå in och möta dem. En av dagens höjdpunkter. En glad bebbe och för den delen glad sambo. Ungen verkar sova vidare.

Klockan är nu halv åtta på morgonen och utanför fönstret är det mer allmänt ljus. Trädet har förlorat i betydelse. Allt har samma värde.



  • Comments(0)//blogg.kjellandersson.com/#post891