Kjells blogg

Kjells blogg

Rikspolischefen Dan Eliasson har rätt

Stort och småttPosted by kjell andersson Thu, April 27, 2017 15:37:10

Rikspolischefen Dan Eliasson anser att polisen är alldeles för ensam som aktör i de mest kriminella områdena i Sveriges storstäder. Och han har alldeles rätt. De politiska partierna bjuder över varandra i förslag till ökade insatser för polis. Och jag menar att vi kan skicka tusentals poliser till dessa områden som bara kommer att resultera i massarresteringar, ökat hat och sedan fylls luckorna på av andra ungdomar. För att få bukt på gängkriminaliteten måste självklart omfattande sociala program införas. Socialtjänst, arbetsmarknadsprojekt, skolor, fritidsgårdar, idrottsklubbar, kyrkan, moskén ja i princip alla aktörer som vänder sig till ungdomar bör inbegripas i ett socialt program. Ty de som är yngre ser upp till de äldre kriminella. Det är just där som kraften måste sättas in. Att förhindra nya generationer att gå samma väg. Och för den delen finns det säkert många av de etablerade som mycket väl skulle kunna tänka sig att syssla med mer nyttiga ting. Om det ges tillfälle och möjlighet. Poliser kan göra något åt den akuta situationen, men det långsiktiga arbetet, vilket är helt nödvändigt, måste andra aktörer arbeta med. Finns det framtidsutsikter, ökar kunskaperna, minskar risken för att ungdomar ska ägna sig åt gängkriminalitet. Och sådant tar förstås tid. Kanske flera år, decennier, men det måste få ta den tid det tar. Att gapa efter snabba resultat och fylla på med massor av poliser hjälper inte dessa områden. Jag kommer att rösta på det politiska parti som säger att de ska arbeta med en bred lösning och på lång sikt med gängproblematiken. För då vet jag att i det partiet finns det någon som vet vad den pratar om.

En gång i tiden jobbade jag på fritidsgård. Under många år faktiskt. Jag minns att ett år dök det plötsligt upp en kvarterspolis på fritidsgården. Inte kanske den mest intelligente polisen i Faludistriktet, men en snäll och trevlig kille. Han kom in och spelade lite pingis eller biljard med ungdomarna. Fick en relation med de flesta på gården. Samtidigt inleddes ett samarbete med socialtjänst angående ett gäng ”värstingar”. De lyfte på tystnadsplikten och vi började prata. Vi kände till alla. De var från och till besökare. Skolan var inbegripen. Fritidsgården blev på sätt och vis centrum för ett socialt program. Det var längesedan, jag minns inte allt men samarbetet ledde till en rad förbättringar för ungdomarna. Bland annat jobbade jag med några i ett arbetsmarknadsprojekt på sommaren. Och som det är med ungdomar på glid så var det många som föll ifrån. Till slut hade jag bara en kille kvar. Vi åkte ut på en kanottur när projektet var över och för honom var det viktigt. Han hade genomfört det och därmed bevisat för sig själv att han minsann dög. De som föll av hamnade i andra projekt eller åtgärder. Men det som är viktigt i sammanhanget är att det var ett samlat åtgärdspaket som inte lämnade dem i fred någon gång. Och den som kanske gjorde den minsta insatsen var polisen. Och inte minst kvarterspolisen. Han slapp ju göra en massa ingripanden för en stund.

Tillsätt gärna fler poliser, höj straffsatsen men det mesta av skattepengarna ska gå till sociala insatser och åtgärdsprogram. Det är där som vi kan få bukt på gängkriminaliteten. Den som påstår något annat vet inte vad den pratar om. Fler poliser och högre straff har aldrig minskat kriminalitet i någon högre grad. Sociala insatser ger alltid resultat. Jag förstår inte varför alla politiska partier har missat denna enkla sanning.

Jag sitter på jobbet och skriver denna blogg. Men eftersom jag skriver om ungdomsproblem och ohälsa, vilket kriminalitet är, så tycker jag att jag utför ett arbetsuppdrag. Någon måste skriva sanningen.

Och det får bli jag.



  • Comments(0)//blogg.kjellandersson.com/#post892