Kjells blogg

Kjells blogg

Jag, Freddan och Gyllenhammar

Stort och småttPosted by kjell andersson Wed, May 03, 2017 07:58:20

Så har då Fredrik Reinfeldt passerat mig. Han stoltserar nu med fem barn. Undrar om han har sagt samma sak till sin unga fru som jag har gjort till sambon. Nämligen att ”nu är det stopp”. Freddan är ju också en gammal pappa. Över femtio om jag inte missminner mig. Men vem vet. Han kanske fortsätter att producera. När man är nyförälskad går man med på nästan vad som helst. Det får dock aldrig gå så långt som han Pehr G Gyllenhammar. Att skaffa barn som åttioåring. Jag såg honom i en dokumentär på Tv. Haltande, dreglande och med stela ben stapplade han fram. Ögat hängde nästan ut från ögonloben och han sluddrade svårt. Dessutom verkade han en aning förvirrad. Man ska inte skaffa barn när man har ena benet i graven. Det är min bestämda uppfattning. Både jag och Freddan torde ha ett par tre decennier kvar. Och därmed kan vi se till att ungarna är flygfärdiga, vinka av dem och sedan långsamt dö. Ty det är min och Freddans uppgift. Att sätta ungar till världen och därmed göra den lite bättre. Allt som allt har vi tillverkat nio ungar som med största sannolikhet kommer att öppna sina hjärtan. Och det är vad världen behöver mer än någonsin. Människor som öppnar sina hjärtan. Huruvida Gyllenhammar ägnar sin korta kvarvarande tid till att uppfostra ungen till en vidsynt humanist är omöjligt att sia om. En stenhård kapitalist kanske har andra värderingar. Och det ska sägas, lita aldrig på en man som inte byter blöjor. På ungen alltså. Bäst att tillägga.

Det är onsdag, mitt i veckan och jag beger mig alldeles strax till jobbet. Idag ska jag stanna på halva vägen eftersom vi har handledning. Den äger rum i närheten av Linneplatsen i Göteborg och innehåller en erfaren psykolog. Kanske det viktigaste verktyget för att ha en fungerande verksamhet. Åtminstone när man jobbar med människor. Utan handledning stagnerar både verksamhet och personal.

Kanske skulle både jag, Freddan och Gyllenhammar behöva ha handledning i att sköta barn på ålderns höst. Lite uppmuntran och kanske lite sjukgymnastik. För att exempelvis kunna behålla förmågan att befinna oss på golvet och även att kunna resa sig med ungen i famnen. Ett konststycke som inte var några problem med förra kullen men är det nu. Jag är övertygad om att Gyllenhammar inte klarar det. Men troligtvis Freddan. Han ser ut att vara vid god vigör. Själv tar jag mig upp med vissa svårigheter.

I kväll har vi barngrupp på Gyllingen. Och denna gång har vi en grupp som är så strömlinjeformade att vi nästan blir förskräckta. Tar till sig kunskap och deltar i samtal som jag nästan aldrig varit med om. Om man inte visste deras familjeförhållanden så skulle man kunna tro att vi hade en samling välartade harmoniska ungar utan några som helst problem. Men under ytan finns det svarta. Påverkan från en psykisk sjuk förälder. Det kommer fram då och då.

Nu gapar bebben. Måste sluta skriva och göra min insats som pappa. Ungarna först, nöjen sedan. Det vet jag, Freddan och Gyllenhammar.



  • Comments(0)//blogg.kjellandersson.com/#post895