Kjells blogg

Kjells blogg

Tröndelagsnorska

Stort och småttPosted by kjell andersson Mon, May 08, 2017 22:09:26

Hemma efter en helg i Oslo. Svågerns son begick borgerlig konfirmation och tydligen är det en stor händelse i Norge. Det blev baluns i dagarna två. Själva konfirmationsakten fick hela min familj bevittna från källaren i rådhuset. Av den enkla anledningen att ungen och bebben förde ett oherrans oljud. Vakterna pekade med bister min ned oss en våning. Och kanske berodde det delvis på att akustiken var enorm i den väldiga salen. Ett barnskrik kunde spräcka glas men framför allt störde det den högtidliga stämningen. Därmed fick vi tillbringa en hel konfirmationsakt i källaren. Det ska säga, det var inga fängelsehålor där nere. Bara helt vanligt garderobsutrymme. Men ungefär lika bedövande tråkigt. Som tur är var akten lite kortare än planerat.

Den som anser att norska är ett lätt språk att förstå ljuger. Sanna mina ord. Jag får koncentrera mig till det yttersta. Ungefär som att lyssna på skånska. Och för att göra livet ännu svårare för en språkligt obegåvad dalkarl som mig fanns släktingar från Tröndelag med under hela helgen. Med en dialekt som troligtvis är svår även för en infödd norrman. Och för mig omöjlig. Men med hjälp av kroppspråk och språkmelodi tyckte jag ändå att jag kunde förstå brottstycken av vad som avhandlades. Jag log, skrattade lite prövande, nickade eller skakade på huvudet beroende på hur de andra reagerade. Jag såg nog rätt vilsen ut.

Vi bodde på hotell. Vilket inte hör till vanligheterna. Själv såg jag som vanligt fram emot frukosten. Bacon och stekt ägg, äggröra, stekta champinjoner, varma tomater, yoghurt med lönnsirap och müsli i form av kaksmulor och som lök på laxen – smörgås med brunost. Vi var ju ändå i Norge. Allt detta inmundigades medan ungen sprang varvlopp bland de andra frukostgästerna och bebben satt i barnstolen med ett svart hål i ansiktet som skulle fyllas med gröt. Fort och under lång stund annars gallskrek han hejvilt. På ett bord låg diverse morgontidningar och hånlog mot mig. Efter en stund fick jag ge upp och följde med ungen till ett dansgolv där han fick åbäka sig och ränna runt utan att störa andra.

Medan detta hände vann Macron det franska valet. Ett val som mest handlat om vem som inte skulle vinna. Och rätt man förlorade, eller snarare kvinna. Le Pen var chanslös. Det ska ändå sägas, fascisterna fick mer än 30 % av rösterna. Vilket i sig är en deprimerande siffra. Men kanske är det just vid det här tillfället som den blåbruna vågen peakar. Låt oss hoppas det. Vad Macron står för har jag ingen aning om. Någon sorts socialliberal om man får tro de som förstår. Men som sagt, huvudsaken var att Le Pen inte vann. Nu återstå det tyska valet. Och det är jag mindre nervös för. Tyskarna har de senaste åren seglat upp som kanske Europas mest sansade folk. Vilket får sägas vara sensationellt med tanke på deras historia. Merkel må vara högerpolitiker men hon visar prov på en ryggrad som de flesta andra saknar.

Fascisterna har nu förlorat i Österrike, Holland och Frankrike. De kommer att förlora i Tyskland. Trump blir mer och mer ensam. Dessutom är det mycket som talar för att det är andra som drar i trådarna nu. De har insett vilken galning det är som har röstats fram. Inte heller Putin lär vara helt nöjd. Trots idoga försök att påverka valen via internät. Européer är inte lika dumma som amerikaner.

Nå, nu sitter jag i den röda fåtöljen i Frölunda igen. Alla i lägenheten pratar svenska och jag förstår allt som sägs. Funderar om jag ska ta en kurs på Folkuniversitetet i Norska tills nästa gång jag ska till Norge. Framförallt Tröndelagsnorska.

Ha det.



  • Comments(0)//blogg.kjellandersson.com/#post898