Kjells blogg

Kjells blogg

En vithårig finanshaj med rak sidbena

Stort och småttPosted by kjell andersson Mon, May 22, 2017 21:10:55

Hur gamla är dina barn, frågade frisörskan. Jag svarade att de är tre och ett halvt samt åtta månader. Är dom tvillingar, fortsatte hon och jag tänkte att jag måste vara väldigt otydlig. Eller också lyssnade hon inte på mina svar. När hon senare undrade om min åtta månaders bebbe hade börjat gå insåg jag att hon inte hade några egna barn. Och när jag tittade upp i spegeln så såg jag två troskyldiga blå ögon som kanske inte hade så mycket erfarenhet av barn överhuvudtaget. Men hon klippte bra och jag stegade ut från Christers hårsalong som en nykläckt finanshaj. Fönad i håret och med en skvätt frisyrgelé.

Det är andra gången jag besöker Christers hårsalong och jag var även nöjd förra gången. Det var då som frisörskan med myndig stämma talade om att nu var det dags att ändra på frisyren. Jag kunde således inte längre glida runt med en krokig mittbena. Och därmed var min tid utan kam över. Sist jag kammade mig var 1980. Nu står jag varje morgon uppsträckt framför spegeln med en kam i näven och försöker att ordna till en rak sidbena. Sedan i med frisyrgelé och rufsa till lite elegant. Jag har blivit en formidabel snobb.

Anledningen till att jag plötsligt anlitar en lite dyrare och mer anständig hårsalong heter Rafael. Han bedriver en sorts herrsalong i huset bredvid. Jag går bara runt hörnet så finns han där. När jag kommer in så brukar han bjuda på kaffe. Han är syrier och hatar muslimer. Troligen är han väl kristen syrian. En jovialisk man med mustasch som påstår att han egentligen är keramiker. Men han är definitivt en av de snabbaste frisörerna i hela Göteborg. Ty efter tio minuter påstod han alltid att han var klar. Och saxen for runt så att jag var glad att jag hade öronen kvar. Och anledningen till att jag nu har bytt är helt enkelt att han var en usel frisör. Sist såg jag ut som en nykläckt kyckling i håret när jag glad i hågen kom tillbaka till lägenheten. Små hårtuvor stack upp på de mest oväntade ställen. Sambon var inte alls glad. Hon påstod att det var det värsta hon sett. Han erbjöd sig att klippa våra barn. Jag avböjde vänligt men bestämt.

Bredvid jobbet så finns en sådan där billig frisör som jag brukade gå till förr. Det var väl rätt okay. Om det inte vore för att flera av mina kolleger anlitade samma frisör. Och tydligen hade de en frisyr som de alltid klippte fram på kundernas huvuden. För en tid var vi flera stycken på jobbet som hade exakt samma frisyr. Vi kallade den för gyllenkroksfrisyren. Det blev med tiden lite pinsamt. Mest kommer jag dock ihåg första gången som jag besökte stället. En oerhört vacker kurdisk kvinna satte mig i stolen, svepte på mig ett skynke, hissade stolen och drog sedan med handen upp över min nacke. Jag kände naglarna rista helt lätt mot huden. Håren reste sig på hela kroppen. Sedan satt jag med hög andning genom hela klippningen utan att våga titta på henne. Nästa gång jag gick dit var hon borta. Jag såg henne inte mer.

Så en dag bytte de ägare. Jag gick dit och klippte mig och resultatet var bedrövligt. Jag bestämde mig för att det var sista gången. Av någon anledning kommer den nya ägaren ihåg mig för varje gång jag passerar frisören tittar han ut med mordiska ögon på mig. Som om jag svikit honom å det gruvligaste. Och jag går förbi där varje morgon och eftermiddag. Försöker att låta bli att titta in. När jag någon gång ändå gör det så står han där i fönstret och stirrar på mig.

Jag föredrar en frisör som inte har en aning om vad det innebär att ha barn men som klipper bra. Vem vill inte se ut som en vithårig finanshaj med rak sidbena.



  • Comments(0)//blogg.kjellandersson.com/#post903