Kjells blogg

Kjells blogg

Och vi är inte rädda

Stort och småttPosted by kjell andersson Sun, June 04, 2017 08:32:08

Ungen står på knä och leker med sina bilar vid soffan. Det är tidig morgon. Han har lite ljud för sig och ibland pratar han för sig själv. Som den brittiske psykologen Winnicot en gång skrev, barnet använder leken för att bearbeta händelser den varit med om. Ett sätt att försöka förstå världen.

Världen kanske i vissa stycken är obegriplig för ett barn men den är det numer också för oss vuxna. Ett nytt terrordåd tycks ha ägt rum i London. Det mesta tyder väl på att det är Jihadister och offren är totalt oskyldiga. Som vanligt. Det är terrorismens väsen. Att döda oskyldiga och därmed skapa rädsla och kaos. Verkan är i regel mycket begränsad. Efter ett antal veckor återgår livet till det normala. Och det är det som gör att terrorismen inte lyckas. Dock har de lyckats med en sak. Att få igång en fascistisk rörelse i västvärlden. Och ingen är gladare än jihadisterna. Ty det är ur kaos som de slutligen ska segra. Och fascisterna är själva grogrunden till kaoset. De vet det bara inte själva ännu. Tänk på det innan ni går till valurnorna och röstar fram Sverigedemokraterna. Det är vad terroristerna är ute efter. En rörelse som ställer till oreda. Det gäller för oss som har förståndet i behåll att stå enade och inte släppa efter för rädslan. Så som den fascistiska rörelsen har gjort. Ut och lev det normala livet. Visa omtanke och solidaritet med varandra. Det bästa vapnet mot terrorism.

Min näst äldsta unge har tagit studenten. Med godkända betyg samt ett toppbetyg i fotografisk bild. Jag är mäkta stolt. Vad han har jobbat de sista veckorna. Slitit som en galärslav med uppgifter som han har kommit efter med. I onsdags stod han där på podiet framför skolan, finklädd, samlad och stolt. Och kanske lite lättad över att det är över. Nu börjar vuxenlivet. När jag såg alla dessa lyckliga studenter så kunde jag inte låta bli att fundera över om det verkligen är så kul att beträda vuxenlivet. Men sen tänker jag att det nog ändå är det men kanske inte i den omfattningen som studenterna uttryckte. Därefter vidtog party hemma hos exfrun. Alla mina ungar var närvarande samt broder nedrest från Falun. Jag höll ett kort tal och sammanfattade med att någonting måste vi gjort rätt, jag och exfrun. Två rediga snygga pojkar i början av vuxenlivet. Humanister och konstnärer.

Innan detta hände tillbringade jag fem ensamma dagar i Lerviken. Jordens paradis. Det ställe som är mitt liv i koncentrat. De flesta skulle helt enkelt kalla det för en sommarstuga, men för mig är det mycket mer än så. Med korta avbrott för besök hos min åttionioårige moder och broder så ägnade jag dagarna åt att vegetera i den sällsamma naturen, promenera och däremellan lite tecknande och skrivande. Märkligt var det att vara utan småungarna och på kvällarna var det lite besvärligt med längtan.

Nu har även bebben och sambon vaknat. Vilket gör att fortsatt skrivande kanske blir lite besvärligare. Jag tittar ut genom fönstret. Det är en ganska gråmulen dag. En helt vanlig junidag. Och idag ska vi som vanligt leva vårt liv. Som vi alltid brukar. Med andra ord motarbetar vi därmed terrorismen. Ty vi är humanister, konstnärer och demokrater.

Och vi är inte rädda.



  • Comments(3)//blogg.kjellandersson.com/#post904