Kjells blogg

Kjells blogg

Och kanske bevittnade vi idrottshistoriens sämsta beslut.

Stort och småttPosted by kjell andersson Sat, June 10, 2017 11:02:28

Kanske var det en av de märkligaste avslut på en match jag någonsin sett. Ett mirakel som saknar motstycke? Nja, Sveriges upphämtning mot Tyskland var kanske ännu ett strå vassare. Att ligga under med 4-0 i andra halvlek mot ett av världens bästa lag och hämta upp alltihop smäller kanske lite högre. Men Toivonens avslutande pastej från halva planen kommer mycket nära. Och kanske bevittnade vi idrottshistoriens sämsta beslut. Nämligen Franske målvaktens beslut att försöka dribbla Larsson och lägga en passning upp mot mitten till sina lagkamrater. Troligtvis med stödjebenet. Vänstern. Allt var fel. När man spelar fotboll så har man en mycket kort tid på sig att ta beslut och det mesta sker per automatik. Man har tränat i många år och ryggraden bestämmer vad man ska göra. Trötthet sätter dessa mekanismer ur spel. Misstag görs i regel i slutet av matcher. Och då oftast av utespelare eftersom det är de som springer som galningar i nittio minuter. En målvakt är rimligtvis inte till närmelsevis lika trött. Möjligen tappar han koncentrationen men trött kan han rimligtvis inte vara. Så det som ägde rum på Friends arena var ett monumentalt felbeslut av olympiska mått. Det rätta hade givetvis varit att lägga en pastej så långt han bara kunde. Kanske upp på läktaren. Men nej då, han skulle vara lite elegant och vips hade Frankrike förlorat matchen. Att Toivonen faktiskt träffade målet var nog lika mycket tur som skicklighet. Enligt egen utsago var han allt för trött för att ta emot bollen. Enda chansen var att känga till den på direkten. Och kanske är landslaget ett lagbygge med en lagmoral så finmaskigt att mirakel är fullt möjligt. Vi har sett det förut. Tydligast kanske 1994. Sverige har alltid levt på lagmoral och det var det vi såg exempel på igår. Alla jobbar för varandra och till slut kommer miraklet. Vad den franske målvakten gjorde hade inget med lagmoral att göra. Det var en önskan om att få göra en egen liten prestation. Vara lite elegant. Visa att han minsann inte är den sortens målvakt som dyngar upp bollen på läktaren. Jag är övertygad att den svenske målvakten hade dyngat upp bollen på läktaren. Med eftertryck.

Nå, gårdagskvällen är något att komma ihåg. Även Sverigedemokraten Katerina Janouch twittrade att det för en gång skull fanns anledning att vara stolt över att vara svensk. För att vara sverigevän verkar hon hata landet mer än någon annan. Dock gillande hon tydligen vad hon såg i går. Det var väl bra.

Sitter hemma med en sjuk unge. Feber och illamående. Stackaren. Han snyftar till ibland och det låter förstås hjärtskärande. Just nu svettas han och det brukar ju vara ett gott tecken.

Ett sådant mål som Toivonen gjorde igår måste ju vara en dröm för vilken idrottsman som helst. Att få avgöra i sista minuten med ett spektakulärt mål. Jag letar i minnet efter egna liknande prestationer i fotbollens bakgård, Västra Svealands division sex, men har inget minne av att ha utfört någon liknande. Snarare minns jag alla missar. Bollar som hoppar över foten på gropiga planet just som man ska sätt dit den i målet bakom den redan överspelade målvakten. Möjligen är min största prestation när jag stod i muren vid en frispark mot Vansbro 1986. En importerad Engelsman skulle slå frisparken. Han var väl ingen vidare fotbollsspelare men han kunde skjuta. Han tog sats, satte full fart mot bollen och drog på en vristare rakt på mitt lår. Bollen var regntung och smärtan var obeskrivlig. Jag sjönk ihop och när smärtan till slut hade börjat ge med sig tittade jag ned mot benet. Bollens mönster avtecknade sig tydligt på låret.

Hur som helst, jag lyckades avstyra ett mål men bragden var långt ifrån Toivonens mirakulösa mål i den sista minuten. Och jag minns inte heller hur det gick i matchen Troligen åkte vi på däng. Vi brukade göra det.

Nästan jämnt.



  • Comments(0)//blogg.kjellandersson.com/#post906