Kjells blogg

Kjells blogg

En liten bloggcomeback

Stort och småttPosted by kjell andersson Sun, April 22, 2018 12:58:02

Har startat upp bluesbandet igen. Det gick inget vidare. En ny trummis som kanske inte var på samma nivå som de vi tidigare haft. Dessutom var vi alla mycket ringrostiga. Timingen satt inte där och vissa låtar hade vi glömt. Nu blir det inte så mycket repande. Varannan måndag har vi sagt. Det ger inga förutsättningar för ett tight bluesband redo för turné på stadens ölhak. Å andra sidan har det aldrig varit min målsättning. Att bara få spela på telecastern och sjunga litegrann räcker för mig. Annars är kontrabas min nya favoritsysselsättning. Varje torsdag eftermiddag samlar vi ihop oss i kaféet och spelar country. Vi är några som trakterar instrument och resten sjunger för full hals. Tung och otymplig är kontrabasen men när det stämmer känner jag att det lägger grunden för allt sväng. Låten lyfter, det börjar gunga. Förr fick jag ständigt en blodblåsa efter att ha knäppt någon timme på instrumentet men nu verkar huden ha stärkts betydligt på fingertopparna. Jag har aldrig varit någon countryfantast men måste medge att det är ganska roligt att spela.

Ungen tittar på Tv samtidigt som bebben klättrar omkring på honom. Det verkar inte beröra honom. Skillnaden på dagens ungar och min egen barndom är att det finns möjlighet att titta på barnprogram tjugofyra timmar om dygnet medan jag fick vänta i en vecka innan Humle och Dumle visades på nationens enda Tv-kanal. Vad gjorde mina föräldrar för att få lite lugn och ro? Kanske var det anledningen till att jag alltid var tvungen att vara utomhus hela dagarna. Morsan fick lite egen tid. För hon kunde ju inte sätta mig framför Tv:n. På dagarna sprakade myrornas krig och det första programmet började sisådär vid femtiden på eftermiddagen. Och då var det vuxen Tv. På lördagar samlades vi dock framför Hylands hörna. Den tidens familjeprogram. Farsan satt i fåtöljen och rökte pipa medan han tittade på Hyland och Carl Gustav Lindstedt som gubben i lådan. För övrigt den enda programpunkt jag kommer ihåg. Morsan satt i soffan och höll koll på programpunkterna så att jag inte skulle få se något olämpligt. De gånger svensk televison visade svenska teaterproduktioner var hon extra på hugget, ty det förekom naket. Jag satt i en snurrstol snett framför morsan och när det kom någon lättklädd scen sparkade hon till stolen så att jag med ens satt och tittade på henne istället. Ingen vidare ersättning till det som hände i rutan. När Tv-kvällen led mot sitt slut låg pipröken tung i vardagsrummet. Den liksom smög runt under taket. Senare bytte han ut pipa mot cigarrer och därmed förvandlades rummet till ett rökinferno där det knappt gick att urskilja möblerna. Men det var några år senare.

Varken jag eller brorsan har tagit upp det här med rökning. Kanske blev vi avskräckta. Däremot snusar jag. Kanske ett arv efter min farfar som varje morgon kom ned för trappen med en snussträng från mungipan och ned mot halsen. Ungefär där befinner jag mig själv idag.

Nu är det lunchsovning för bebben och då ligger ungen där igen. Och tittar på något barnprogram. Den här gången i telefonen. Om en stund ska vi åka till Majorna och titta på Konstrundan. Senare också fika ihop med mina stora ungar. Det blir till att gräva i plånboken. Man får skylla sig själv när man skaffar sig fyra ungar.



  • Comments(0)//blogg.kjellandersson.com/#post917