Kjells blogg

Kjells blogg

Våldsspiralen bara fortsätter

Stort och småttPosted by kjell andersson Fri, June 16, 2017 22:16:21

Alltid när snuset tar slut på jobbet brukar jag på hemvägen svänga ned till OK. Det ligger alldeles i början av Tynnered i Göteborg. Det vill säga om man kommer från centrum. Vilket jag gör. Så var det denna eftermiddag. Just när jag svängde av riksvägen bröt solen fram efter en regnig eftermiddag. Vid rondellen tog jag vänster och jag tänkte medan jag svängde runt att det äntligen var helg. Just när jag ska svänga in på macken noterar jag på sidan av vägen ett gäng invandrarkillar. Alla stod de allvarliga runt ett hav av blommor och ljus. Och genast slog det mig att det varit ännu en skjutning i grannskapet. Och tydligen just här. En människa hade blivit dödad. Under natten. Jag parkerade bilen och klev ut. Stod en stund och betraktade scenen. Allvarliga unga pojkar runt den nu mer obligatoriska blomsterprakten och tända ljus. När jag stod där kunde jag inte låta bli att tänka att de just nu stod och planerade den hämnd som ska utkrävas. Det meningslösa våldet eskalerar och det verkar inte finnas något slut. Ett mord måste återgäldas. Och våldsspiralen bara fortsätter. Jag går in på macken och köper mitt snus. Solen går i moln. Jag kommer ut igen och funderar på vad det är för unga pojkar som står där. Hur har de hamnat i dessa vanvettiga gängstrider. Med tunga vapen. Det är ju bara unga pojkar. Inte äldre än mina stora söner. Jag kliver in i bilen och åker iväg. Tittar en sista gång på pojkarna. De ser bistra ut. De borde glädja sig åt sommarlov, sol och bad. Träffa flickor, fantisera om livet som de har framför sig. Men inget tyder på att de inom överskådlig tid kommer att göra det. I gänget har de funnit det sociala sammanhang som står dem till buds. Ett resultat av segregering. Och en hopplös tillvaro. Utan några framtidsutsikter. I gänget blir man någon. Man får en status i området. Och kanske framför allt om man utför ett mord. Känslan av att ha makt. Något som blir mycket konkret när man sluter handen runt ett automatvapen. Resultatet blir meningslös död. Detta tänkte jag på medan jag körde den korta sträckan hem.

Väl hemma skingrades mina tankar av två små barn. Och framför allt av att bebben såg ut att må alldeles utmärkt. Vilket inte har varit fallet de sista dagarna. Han har tillbringat ett dygn på barnakuten och det konstaterades att han hade epilepsi. Vilket förklarade varför han plötsligt i gungan hade förlorat medvetandet. Huvudet hade bara åkt bakåt och sedan var det nästan omöjligt att väcka honom. Tidigare hade han också säckat ihop i barnmatstolen. Epilepsi kan man ändå leva med. De scenarior som spelades upp i mitt huvud innan beskedet var betydligt värre.

Lever gör inte längre den unga pojken som blev skjuten i natt. En meningslös död. Om det nu finns någon meningsfull sådan. Han borde ha haft hela livet framför sig. Men han hade valt att vara en del i ett gäng som spårat ut för längesedan. Kanske hade han inget bättre val. Inte i hans värld. Och de som stod där runt blommorna och ljusen? När är det deras tur? Att bli nedmejad. Livet verkar inte vara värt någonting.

En femtedel av Sveriges röstberättigade har förstås en klar åsikt om vad som ska göras. Utvisa allihop och stäng igen gränserna. Det är invandringens fel alltihop. Muslimer är ett mördarband och allt som har att göra med Islam är ondskefullt.

Jag stoppar in en snus och tänker att jag tycker annorlunda.

Väldigt annorlunda.





  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.